.

Klockan är 04.46.
Jag står, helt själv ute på däck och känner vinden i mitt hår.
Jag lyssnar på Ellie Goulding's verision av "Your song".
Jag ler. Jag ler för att jag vet att inom några timmar är jag på den underbara gården igen.
Men sen kommer tårarna. Min jävla seperationsångest. Rädsla.
Jag är rädd för att (trots att jag "bara" är borta i 17 dagar) ingenting kommer vara sig
likt när jag är hemma igen. Jag är rädd för att något skall hända min älskade mamma.
Min fina underbara mamma. Jag är rädd att någonting skall hända mina syskon och deras
familjer. Jag är rädd att jag återvänder, och jag inte har min fina pojkvän kvar.

Det ryser i hela kroppen av tanken. Men jag vet, jag vet så jävla väl att ingenting kommer
hända (eller jag försöker intala mig själv det).

Jag har alltid varit mån om min familj. Alltid velat deras bästa. Pågrund av det jag upplevt
och det jag sätt och fått höra. Så är min största önskan att alla i familjen alltid skall
hålla ihop, alltid vara sams. Vi har redan "förlorat" en, pappa..

Och när vi ändå är inne på det spåret så kan jag med heder och samvete erkänna att ja, jag
saknar min pappa. Men jag önskar samtidigt honom det värsta i livet. Pga det han gjort mot
vår familj. Pga alla svek.

Hursomhelst så vill jag bara att min familj och min älskade R skall veta att jag älskar dem
mest av allt och att jag aldrig någonsin vill någon illa.

Mi familia, mi todo. Min familj, mitt allt.
Tusen varv runt jorden och tillbaka.

Därför vill jag ägna denna låt till dom, dom som förtjänar den. Min familj. Jag är er evigt tacksam

Ellie Goulding - Your song (youtube länk)