utdrag ur min "vanliga" blogg ang. händelsen idag.

Idag är jag trött på okunniga jävlar. Ovetandes vuxna som tror dom fattar, men som i själva verket inte fattar ett skit. Ja, då undrar ni såklart vad som har hänt?! Jo, det skall jag berätta. Idag när vi höll en föreläsning på en skola så för det första så avbryter läraren mitt i föreläsningen och ställer frågor som hon (om hon hade väntat!) hade fått svar på bara hon hade lyssnat klart. Sen efter föreläsningen så ställer hon sig upp, pekar på eleverna (som endast var killar) och säger "Jag VET att varenda en här inne har bra och kloka föräldrar, perfekta föräldrar som är med på alla föräldramöten och skjutsar dom dit dom vill osv" då frågade vi "Jaha, och hur vet du det? Är du säker på det? Är du säker på att INGEN i denna klass har en förälder som mår dåligt?" Varpå Lärarinnan svarar "Ja, det vet jag för jag känner dom".

Jag blev så jävla arg (Jessika med dessutom). Att en människa, en lärare, som skall vara till hjälp kan stå och yttra sig så framför elever som antagligen aldrig någonsin vågat säga någon om sin hemma-situation och som förövrigt aldrig någonsin kommer göra det heller. Att hon bara har mage att säga till dessa elever att "hon vet att dom har det bra hemma" när dom kanske inte har det. Hon har precis förstört och tryckt ner redan osäkra killar. Och det sjukaste är att hon hade kunnat säga det till oss, efteråt. Men NEJ då ställer hon sig mitt framför klassen och bara vräker ur sig det. Det gör mig SÅ jävla arg.

HUR kan hon veta hur dom har det? Jag menar, mina föräldrar var med mig på alla föräldra möten, jag hade (har) rena kläder och mat på bordet varje dag. Men det är ju en "oskriven regel" att man inte skall visa utåt. Det är därför det kallas "familje-hemlighet". Är hon hemma hos dessa elever varje dag efter skolan? Ser hon vad som händer bakom väggarna?

Nu kanske denna lärarinna inte menade något illa, och trodde (tror) att hon visste hur dessa elever har det. Att hon har koll liksom. Men jag tror (nästintill vet) att det var någon liten stackars kille som tog illa vid och gick hem idag från skolan med en klump i magen. Först få hopp, när någon vågar berätta. Sen lika snabbt som hoppet kom, bli nertryckt av en lärare som tror sig veta vad livet handlar om.

* NEJ till lärare/andra vuxna som tror sig veta hur ungdomar har det utan att ens ha ställt frågan.
* JA till mig själv, och Jessika som stod där och inte konfronterade henne framför alla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0