Min röst hörd.

Detta är ett litet utdrag från ett mail som jag fått från Mia Körsner som jobbar på Maskrobarn:

"Hej!

projektet:
det kommer att vara ca 22 klasser årskurs åtta som du kommer att föreläsa för. Det är i Enköping kommun och det är en grupp som heter Maja som vi samarbetar med gällande elevföreläsningar.

Maja är en grupp där bland annat kurator, diakon, stödsamordnare sammarbetar.

det kommer starta 9 nov och fem veckor fram (varje onsdag). Du kommer förhoppningsvis tillsammans med en av ledarna att göra detta tillsammans. Vem det blir vet jag inte just nu.

Kramar"


Så nu har jag fått lite mer information, som jag sedan kan lägga i min projektbeskrivning. Toppen! Just nu känns allt verkligen super och jag är SÅ taggad på att få börja med föreläsningarna. Imorgon tänkte jag försöka börja skriva lite om vad jag skall säga osv.

Idag har jag också pratat en snabbis i telefon med min handlare jag kommer ha genom skolan, Susanne Tillvi-Jacobsson. Vi skall ses på Tisdag och då skall jag också ha med mig min första projektbeskrivning, så den skall jag också börja att skriva på!

Nu har jag uppdaterat bloggen lite med kategorier, så det blir lättare att hitta det man letar efter.

Tankar/Inlägg - Dem "vanliga" inläggen, med tankar och funderingar. Information om hur det går hittills osv.

Handledning - Här kommer jag skriva efter jag fått handledning antingen av min handledare från skolan, eller den som kommer vara min handledare från Maskrosbarn.

Föreläsningarna - Här kommer seperata inlägg, om själva föreläsningarna och hur jag känner innan/efter osv.

Loggboken är viktigast, säger dom. Det hör jag hela tiden. Loggbok. Glöm inte att föra loggbok (blogg i mitt fall). Men endå så glömmer jag det. Men nu skall det bli ändring.

Påtal om ändring så har det blivit ändring i mitt projektarbete, och jag skall inte göra det jag skulle från början. Istället så skall jag, tillsammans med organisationen Maskrosbarn hålla X antal föreläsningar på skolor i en stad utanför Stockholm.

Jag kommer komma med mer information senare, när jag själv vet mer exakt, vart när och hur?!

Där har vi en bra frågeställning:
Vart? Vart skall föreläsningarna vara?
Vem? Vem skall lyssna?
Hur? Hur skall det gå till, resor till och från osv?
Varför? Varför skall jag göra detta?

Jag är dock lite osäker om jag skall skriva "svaren" (när jag har dom) på frågorna här i loggboken/bloggen eller om jag skall skriva det för sig. Så det skall jag dubbelkolla med min mentor imorgon. Hoppas också att jag får reda på vem som skall vara min handledare!

Dagens "to do" ang projektet:
Kolla upp mer exakt information om var, när, hur.. osv.
Ringa Therese eller Mia på Maskrosbarn och få lite brainstorming.

Varje dag föds det barn till psykiskt sjuka föräldrar och/eller föräldrar som missbrukar. Det är en daglig kamp, som man som barn till föräldern inte rikitgt kan göra någonting åt. Det är bara att "gilla läget". Men det är inte alltid så lätt. Jag vet.

För att göra en lång historia kort:
Jag är född och uppvuxen men en psykiskt sjuk mamma. 2009 fick hon diagnosen Bipolär sjukdom. Innan hon fick sin diagnos var hon mycket sjuk och gick väldigt upp och ner i maniska perioder och har X antal gånger försökt tagit sitt liv (även efter fastställd diagnos, men inte lika kraftigt). Detta satt såklart sina spår, både i mig, mina syskon och andra människor i våran omgivning.

När jag var yngre (sisådär 13,14,15), så hade inte jag den möjligheten som många andra av mina vänner att kanske kunna gå på bio, spela bowling, åka från Gotland osv.  då min mamma inte jobbade, hon hade skiljt sig med min pappa (som jobbade men inte hade någon speciellt stadig ekonomi) och vi är en syskonskara på 6 syskon. Så pengar fanns det precis så det räckte. Detta resulterade till att jag hamnade i helt fel umgängeskrets, gjorde dumma saker och så småning om fick flytta till ett jourhem. Det blev min vändpunkt. Jag hade bestämt mig, jag skulle aldrig mer strula till det. Jag skulle sköta skolan, ta studenten och bevisa att JAG kan.

Idag går jag 3e året på gymnasiet (mitt 4e år pga jag bytte linje) och tar studenten 2012. Jag är nöjd med hur mitt liv ser ut idag, fast jag inte har kontakt med min pappa.. Men min och min mammas relation är relativt stabil och vi träffas i stort sätt varje dag.

Jag är stolt över att vara ett Maskrosbarn, ett barn som klarat kampen med en sjuk förälder.

MITT PROJEKTARBETE:
Jag har valt att med handledning utav organisationen Maskrosbarn starta en "grupp" om 5-6 tjejer i åldrarna 13-15 år som också är Maskrosbarn. Vissa kan tolka det som en "stödgrupp", andra inte. Skillnaden är att Vi inte kommer sitta i ett rum på Socialkontoret och prata om våra problem under framtvingade förhållanden utan vi skall istället göra något roligt tillsammans någon/några kvällar i veckan. Tex, bowla, gå på bio, laga mat tillsammans, fika osv. 

Varför?
Jo, som jag beskrev innan så är detta något jag själv inte kunnat göra. Och jag vet att det ger så mycket. Vissa av dessa ungdomar har inte råd att göra någonting sådant. Och sen att få göra det med likasinnade, kan göra det SÅ mycket roligare.. Om inte annat mer givande.

När jag har pratat med dom på Maskrosbarn så har dom berättat att det är inte på stödgrupperna på kontoret som ungdomarna pratar (givetvis där med, men inte lika "lätt") utan det är påväg hem från bion, eller under en fika. I avslappnande, normala, kloka miljöer.

- UNDER KONSTRUKTION -